Är lite less på bloggen.

Utseendet är fint men känns gammalt och lusten att skriva är inte på topp.

Funderar på om jag ska börja om helt på nytt eller om jag ska ge mig på att faktiskt göra en ny design eller något..

Jag lever förmodligen världens torraste liv atm. Sover, jobbar, äter och packar.

Ja för er som missat så flyttar vi till nacksta om en vecka.

En lägenhet som nästan är dubbelt så stor som dem här. Jag kommer verkligen kunna gå lös med mitt dansande där hemma!

Utöver det så försöker jag bli lite brun inför sommaren. Tycker att mina hemska bristingar borde ta och blekas snart så jag slipper lida så jävla mycket när kläderna ska åka av. Hudcancer blir väl nästa stoppet men vad gör man inte för att känna sig lite bättre.

Jobbar, äter och sover under veckorna. Blir liksom inte mer spännande än så.

Helgen bjöd i varje fall på utgång och det var riktigt trevligt.

Spontana partykvällar är alltid de mest lyckade.

Idag spelar jag WoW. Har inte varit så mycket i den andra världen den senaste tiden så det är banne mig dags att ta tag i gameandet om jag ska bli bäst!

Kände mig så ruskigt pigg då klockan ringde 06.30.. eller?

Blev till att ringa och berätta om mina nattliga äventyr så jag kunde krypa tillbaka till sängen. Magen känns fortfarande helt ur balans så jag ska nog hålla mig hemma under morgondagen också.

Vill inte riskera att åka dit så jag börjar kräkas. Räcker med att det kommer ut ur andra änden.

För att ni ska slippa höra mer om mina toalettvanor så ska jag lägga mig på soffan.

Tur jag har en ängel hemma som hade varma mackor framme på bordet.

Nu ska jag knapra oliver och kolla färdigt på top model.

Citronvatten intas ikväll. Älsklingen har fått för sig att det ska vara en nyttig helg. Plockar nog fram olivburken snart så jag har något att snaska på till matchen.

Skippar listan som jag påbörjade. Den ger mig inte så mycket..

Året firades in tillsammans med fina vänner och min älskling!

Såg raketer inne i hamnen och kände i hela kroppen att det här ska bli ett grymt år.

Riktigt trevligt. Känns great att man kan känna sig så hemma på ett ställe redan..

Jag tror inte att jag har berättat det ens? Jag ska ju jobba på dagis i 1år nu. Gratz till mig!

Vann en del glögg och sedan så begav jag mig till min kusin Linis där vi snackade och hade det trevligt innan det bar iväg till Memento. En riktigt grym kväll var det!

Annars så har jag spenderat helgen med att spela, spela och spela. Jag och Pk vaktar varandras datorer så att ingen ska logga ut från den andra världen. Om man loggas ut så riskerar man en ruskig kö. Inte kul!

Dingade precis 84.. one level to go!

Kan berätta att jag haft mina favvotrosor på. Lärde mig att de är grymma att ha i soffan men inte så sköna att ha när man ska arbeta och gå på stan. Borde ha lärt mig detta tidigare eftersom jag varit med om samma sak 500ggr.

Trosorna är underbara men för stora så de gliiiiider ner.. jag skulle lika gärna kunna vandra utan trosor eftersom de hänger i knävecken.

Jag önskar verkligen att jag hade det. Skulle kännas tryggt att veta att det fanns någon som vakade över en som man kunde sända sina böner till. Dock tror jag inte på någon gud som skapade människan och vakar över oss och så vidare. Jag tror att det finns ett liv efter detta. Jag måste tro på det för annars skulle det här med döden skrämma mig alldeles för mycket. Döden är verkligen något som jag försöker att inte tänka på men ibland så finner man sig själv klurandes på vad som kommer hända när man är färdig här. Att det bara skulle bli svart och man försvinner känns inte rimligt. Det måste finnas något mer!

Så tror jag stenhårt på spöken. Jag är helt säker på att de finns men jag skulle aldrig någonsin vilja möta ett. Jag har hört att det är dom som vill se som får se och intalar mig att det är sanning. Så länge jag inte vill se så kommer jag slippa.

Eftersom det finns spöken så måste det betyda att det finns ett liv efter detta och det är väl en mysig tanke?

Det skulle betyda att det kanske finns någon där ute som vakar över oss endå? Och inte någon gud utan någon som lämnat det här livet och fanns i ens närhet. Någon som vill en väl och ser till att man ska klara sig så bra som möjligt genom alla motgångar.

Känslan av att röra tungan i munnen och inte kunna känna sina egna tänder.

Minnesbilder som fladdrar i bakhuvudet; alkohol, mopeder, blod, poliser..

Att kliva upp ur en okänd säng för att gå på toaletten och möta sin egen spegelbild. För att möta sanningen.

Faktumet att jag var trasig fick mig att inse att det hade hänt på riktigt. Det var ingen dröm och inget som jag kunde ta tillbaka hur mycket jag än ville!

Jag skulle nog säga att Pk är min bästa vän men utöver honom så finns det en tjej som betyder otroligt mycket för mig. Vi har känt varandra enda sedan vi gick på dagis och har delat både bra och dåliga minnen. Henne kan jag vända mig till vad det än gäller. Saker som kanske handlar om mig och Pk som jag behöver ventilera, eller saker som man bara måste dela med sig av.

Hon får mig alltid att skratta och jag älskar att man bara kan umgås utan att ens prata ibland. Hennes sällskap gör att man mår bra!

Just nu är min pärla i Chile och jag saknar henne otroligt mycket!

Hon lämnade Sundsvall för att bo i Stockholm och redan då gjorde det ont i hjärtat.

Det ska bli grymt när hon kommer hem i februari så vi kan ta en vinkväll och se till att dela med oss av allt som hänt medan vi varit ifrån varandra.

Klart det här är min dag.

Att kunna le vid tanken av en människa och att veta att det är den personen man vill spendera resten av sitt liv med.

Riktigt mumsigt blev det och snart ska det ätas lite blåbärspaj.

Min mamma heter Päivi och hon är nog inte som alla andra mammor. Hon har alltid varit mer som en kompis i mitt liv. Ibland går vi väldigt bra ihop men när vi väl ryker ihop så vill ingen vara i närheten. När jag var yngre så var min mamma alltid där och ställde upp. Hon såg inte bara till att jag alltid kom hem hur full jag än var utan hon såg även till så att varenda en av mina kompisar kom hem. På det sättet har hon alltid varit något av en hjälte. Hon kan vara svår att förstå sig på ibland och vissa gånger får jag verkligen knipa igen mina käkar för att inte spy ut en massa om henne men trots det så älskar jag henne av hela mitt hjärta eftersom mamma alltid är mamma.

Min pappa Patrik är och kommer alltid vara en stor förebild för mig. Han gör alltid sitt bästa för att alla ska bli så nöjda som möjligt. Jag kommer aldrig glömma då han var med om en bilolycka och vi fick hälsa på han på sjukhuset. Det gjorde ont i mitt hjärta att se han så sårbar som han var då han låg där i sängen. Att se hur han har kämpat vidare och även veta att han alltid kommer göra allt för att ställa upp för mig och min familj betyder otroligt mycket. När jag var yngre så var det ofta som jag vände ryggen till min pappa eftersom jag tyckte att han aldrig förstod mig. Nu när jag blivit äldre förstår jag allting som han sa, precis som han sa att jag skulle göra. Om jag klarar av att bli samma person som min pappa så har jag lyckats bra i livet. All kärlek till honom!