Min mamma heter Päivi och hon är nog inte som alla andra mammor. Hon har alltid varit mer som en kompis i mitt liv. Ibland går vi väldigt bra ihop men när vi väl ryker ihop så vill ingen vara i närheten. När jag var yngre så var min mamma alltid där och ställde upp. Hon såg inte bara till att jag alltid kom hem hur full jag än var utan hon såg även till så att varenda en av mina kompisar kom hem. På det sättet har hon alltid varit något av en hjälte. Hon kan vara svår att förstå sig på ibland och vissa gånger får jag verkligen knipa igen mina käkar för att inte spy ut en massa om henne men trots det så älskar jag henne av hela mitt hjärta eftersom mamma alltid är mamma.

Min pappa Patrik är och kommer alltid vara en stor förebild för mig. Han gör alltid sitt bästa för att alla ska bli så nöjda som möjligt. Jag kommer aldrig glömma då han var med om en bilolycka och vi fick hälsa på han på sjukhuset. Det gjorde ont i mitt hjärta att se han så sårbar som han var då han låg där i sängen. Att se hur han har kämpat vidare och även veta att han alltid kommer göra allt för att ställa upp för mig och min familj betyder otroligt mycket. När jag var yngre så var det ofta som jag vände ryggen till min pappa eftersom jag tyckte att han aldrig förstod mig. Nu när jag blivit äldre förstår jag allting som han sa, precis som han sa att jag skulle göra. Om jag klarar av att bli samma person som min pappa så har jag lyckats bra i livet. All kärlek till honom!