Jag skulle nog säga att Pk är min bästa vän men utöver honom så finns det en tjej som betyder otroligt mycket för mig. Vi har känt varandra enda sedan vi gick på dagis och har delat både bra och dåliga minnen. Henne kan jag vända mig till vad det än gäller. Saker som kanske handlar om mig och Pk som jag behöver ventilera, eller saker som man bara måste dela med sig av.

Hon får mig alltid att skratta och jag älskar att man bara kan umgås utan att ens prata ibland. Hennes sällskap gör att man mår bra!

Just nu är min pärla i Chile och jag saknar henne otroligt mycket!

Hon lämnade Sundsvall för att bo i Stockholm och redan då gjorde det ont i hjärtat.

Det ska bli grymt när hon kommer hem i februari så vi kan ta en vinkväll och se till att dela med oss av allt som hänt medan vi varit ifrån varandra.

Klart det här är min dag.

Att kunna le vid tanken av en människa och att veta att det är den personen man vill spendera resten av sitt liv med.

Riktigt mumsigt blev det och snart ska det ätas lite blåbärspaj.

Min mamma heter Päivi och hon är nog inte som alla andra mammor. Hon har alltid varit mer som en kompis i mitt liv. Ibland går vi väldigt bra ihop men när vi väl ryker ihop så vill ingen vara i närheten. När jag var yngre så var min mamma alltid där och ställde upp. Hon såg inte bara till att jag alltid kom hem hur full jag än var utan hon såg även till så att varenda en av mina kompisar kom hem. På det sättet har hon alltid varit något av en hjälte. Hon kan vara svår att förstå sig på ibland och vissa gånger får jag verkligen knipa igen mina käkar för att inte spy ut en massa om henne men trots det så älskar jag henne av hela mitt hjärta eftersom mamma alltid är mamma.

Min pappa Patrik är och kommer alltid vara en stor förebild för mig. Han gör alltid sitt bästa för att alla ska bli så nöjda som möjligt. Jag kommer aldrig glömma då han var med om en bilolycka och vi fick hälsa på han på sjukhuset. Det gjorde ont i mitt hjärta att se han så sårbar som han var då han låg där i sängen. Att se hur han har kämpat vidare och även veta att han alltid kommer göra allt för att ställa upp för mig och min familj betyder otroligt mycket. När jag var yngre så var det ofta som jag vände ryggen till min pappa eftersom jag tyckte att han aldrig förstod mig. Nu när jag blivit äldre förstår jag allting som han sa, precis som han sa att jag skulle göra. Om jag klarar av att bli samma person som min pappa så har jag lyckats bra i livet. All kärlek till honom!

Så många gånger som man trodde att man hade hittat den. Det är inte förrän nu som jag har min Pk som jag vet vad kärlek är!

Allt började för så länge sedan. Lunarstorm-tiden. Jag hade tråkigt en kväll och satt och skickade en massa lajv om att jag sökte en "månadens babe" till min presentation. Pk, som jag inte kände på den tiden, svarade att han ville vara min babe och självklart fick han det. Han lade till mig på msn och skickade en bild och så fortsatte vi att prata om allt mellan himmel och jord.

Pk var tidigare en riktig lunar-raggare.. Jag vill nog inte ens veta hur många brudar han raggade upp där som han sedan lekte vidare med på msn. Dock så kom vi fram till att jag borde åka dit för att hälsa på. Till Sollefteå alltså där han då bodde. Jag var supersugen men fick inte för min mamma. jag tror att jag kanske var runt 15? Hon var tvärsäker på att det var en pedofil som skulle lura upp mig för att sexa loss. Trots att jag hade pratat med han i telefonen och var säker på att det inte var någon fara så vägrade hon låta mig fara.

Pk träffade då istället en liten fjortis som han blev tillsammans med i ungefär en vecka. Jag blev arg och ville då inte prata med han mer..

Efter ett tag så började vi skriva på msn igen.

Sommaren 2007 så satt jag alldeles för onykter vid datorn hemma hos min kompis Linus. Jag såg att Pk sökte boende i Sundsvall under GatuFesten. I mitt onyktra tillstånd var jag inte sen att bjuda ner han och han tackade ja.. När han några dagar senare skickade sms och sa att han var på väg ner så höll jag på dö! Vad hade jag gett mig in på liksom?

Jag lurade min pappa och hans fru. Sa att jag skulle bo hos en kompis i hamnen (och eftersom de läser min blogg så får ni nu veta sanningen). Dock så hade jag nyckel till mammas lägenhet och hon var ju lägligt nog i Finland!

Mötte Pk på stan och sedan hängde vi i mammas lägenhet ett tag innan vi delade upp oss för gatufesten och möttes igen då vi skulle hem.

Under lördagen på GF så började det hända saker. Vi var för slitna för att orka åka från Korsta till Ljustadalen så vi satt på mammas balkong endast vi två och drack och pratade. Vi drog ner till stan tillsammans och hamnade tillslut på en fest där vi kramades i soffan.

På söndagen vaknade jag av att han höll om mig i sängen.

Kunde inte få ut han ur min hjärna och när han skickade ett sms och bad mig komma till honom helgen därpå så var min lycka total!

Sedan dess har det liksom varit vi. Jag och min lunarbabe!

Vi har gått igenom en del skit men jag tror att det har gjort oss starkare. Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan honom. Han är min bästa vän och den som får mig att le när det är som mest svart.

* Dag 11 – Mina syskon.
* Dag 12 – I min handväska.
* Dag 13 – Den här veckan.
* Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
* Dag 15 – Mina drömmar.
* Dag 16 – Min första kyss.
* Dag 17 – Mitt favoritminne.
* Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
* Dag 19 – Detta ångrar jag.
* Dag 20 – Den här månaden.

* Dag 27 – Min favoritplats. 
* Dag 28 – Det här saknar jag.
* Dag 29 – Mina ambitioner.
* Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Aino efter min mormor och Lisbeth efter min farmor.

Jag är 20 år, fyller dock 21 nästa vecka. Är uppvuxen i Ljustadalen men bor just nu på Södermalm tillsammans med min pojkvän Patrik aka PK.

Jag har 2 systrar 1bror och 1 halvbror.  Jag är äldst och har nog varit den som var värst i mina yngre dagar. Förhoppningsvis så lärde sig mina syskon av alla mina misstag!

När jag var liten så var jag väldigt lillgammal. Försökte hålla kolla på min kusin Lina för att berätta för henne vad man fick och inte fick göra. Jag älskade att hänga med de vuxna och gjorde inte många dumheter.. Det kanske var därför jag blev som jag blev när jag blev äldre?

Just nu jobbar jag inte så mycket. Har nyligen sagt upp mig från posten och vikarierar på dagis då jag får chansen.

Jag spenderar mycket tid framför tvn och datorn. Ofta spelandes eller så tittar jag på någon serie. Brukade spela väldigt mycket WoW men sedan senaste uppdateringen så känna mitt liv förstört så jag har inte spelat på ett bra tag! Har börjat längta till den 7e december då expansionen kommer och mitt liv kanske får en mening igen?

Jag är en ganska blyg människa. Många som känner mig kanske inte tror det men jag är blyg innan jag lärt känna personen i sig. I rätt sällskap så är jag väldigt frispråkig och kan prata om det mesta. Även saker som man kanske borde vara tyst om slinker lätt ut. Mina kompisar är nog dock vana vid detta så tillsammans med dom kan man dela med sig av allt man känner för.

I brist på annat:

* Dag 27 – Min favoritplats. 
* Dag 28 – Det här saknar jag.
* Dag 29 – Mina ambitioner.
* Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Imorn är det min fösta dag någonsin som arbetslös eftersom allting inte gått som planerat. Känns sjukt konstigt. Jag vet att jag har haft en stor förmån som haft ett arbete sedan gymnasiet och jag känner verkligen att det har varit en lättnad att lämna posten så jag tänker inte krypa tillbaka dit.

Jag försöker göra något som jag inte är van att göra och det är att tänka att det kommer att ordna sig. Jag hoppas att det kommer ordna sig.. får se hur den här kommande veckan kommer se ut och utefter det får jag komma på någon lösning.

Hoppas att jag insett det på riktigt nu eftersom det blivit konstaterat 300ggr om. Tur kvällen började bra för annars hade jag nog varit mer down i lördags än jag var.

Jag sade upp mig från Student Consulting. Jag kommer att sakna alla människor som gjort kvällarna och nätterna lättare att ta sig igenom samtidigt som jag känner en stor lättnad över att slippa se vissa människor.

Jag hoppas att jag gjorde det rätta valet. Jag tror att jag gjorde det rätta valet. Det fungerar inte att slita ut sig själv. Vissa människor har inte ens ett jobb medans jag slitit med två. Nu kan jag koncentrera mig på en sak vilket förmodligen gör min vardag mer normal.

Timrå mot Modo.. say no more..

Samtidigt håller jag ett litet öga på min skype för att se när min pärla loggar in. Vill bara höra hennes röst och veta att hon kommer tillbaka om inte allt för lång tid.