Är med en tår i ögat som jag måste erkänna att det börjar bli dags att ta farväl av min dator. Dock kommer vi fortsätta kämpa ett tag till eftersom jag bara har den här pärlan och måste vänta tills jag får en ny. Min dator och jag är kompisar. Datorn innehåller alla mina minnen och alla mina låtar. Dessa kommer jag att kunna föra med mig men just den här datorn är endå speciell i mina ögon. Den har alltid funnits där och varit väldigt hjälpande i de jobbigaste stunderna.
Det är väl dags för mig att förstå att en dator inte lever hur länge som helst. Det började med att den gav mig brännmärken på benen när jag har den i knäet. Den började stänga av skärmen och nu till slut så stänger den av sig själv helt och håller några ggr om dagen. Ska försöka få en ny dator av mamma i julklapp och till dess så ska jag njuta av tiden som jag har med den här pärlan. <3