Har nyss klivit upp ur sängen.
Konstigt egentligen att man kan sova så länge när man går och lägger sig tidigt.
Ibland har jag stora problem att sova.
Ni vet de där stunderna då man ligger i mörkret och funderar över livet? Jag har i vilket fall kommit fram till att mitt liv är ganska okej. Man måste verkligen försöka fokusera på allt det bra för annars skulle man nog gå under, jag kan lova att jag skulle göra det.
Vissa gånger har det liksom brustit men det har alltid funnits någon där som har hjälpt mig. Det som är skönt nu när jag har mina egna nattliga funderingar i mörkret är att när det känns som att det mörka håller på att få ett övertag då behöver jag bara vända mig åt sidan och krypa närmare min fina Patrik.
Vet inte vad jag skulle ha varit någonstanns idag utan han.
Han har hjälpt mig genom de jobbigaste mörka hemligheterna som bara få människor vet om.

Tack till han och tack till er andra.