Idag har jag och Patrik vår ett års dag. Känns som något positivt i allt det mörka.
Jag kände inte Pierre på det sättet som vissa andra gjorde men vi hade våra stunder.
När jag tänker på honom så ser jag en glad människa framför mig.
Han fick mig alltid att skratta. Hans sjuka men underbara humor kommer lämna ett tomrum. Jag tror att han vill att vi alla ska minnas honom som den roliga människan som fick oss att skratta.
Känns så konstigt när människor ska lämna oss alldeles för tidigt.
20år och hela livet framför sig. En ljustalegend har lämnat oss och det kommer ta tid innan den här konstiga känslan försvinner.

Det här inlägget tillägnas Pierre Marzouki.

Tack för mig