Riktigt trevligt. Känns great att man kan känna sig så hemma på ett ställe redan..

Jag tror inte att jag har berättat det ens? Jag ska ju jobba på dagis i 1år nu. Gratz till mig!

Vann en del glögg och sedan så begav jag mig till min kusin Linis där vi snackade och hade det trevligt innan det bar iväg till Memento. En riktigt grym kväll var det!

Annars så har jag spenderat helgen med att spela, spela och spela. Jag och Pk vaktar varandras datorer så att ingen ska logga ut från den andra världen. Om man loggas ut så riskerar man en ruskig kö. Inte kul!

Dingade precis 84.. one level to go!

Kan berätta att jag haft mina favvotrosor på. Lärde mig att de är grymma att ha i soffan men inte så sköna att ha när man ska arbeta och gå på stan. Borde ha lärt mig detta tidigare eftersom jag varit med om samma sak 500ggr.

Trosorna är underbara men för stora så de gliiiiider ner.. jag skulle lika gärna kunna vandra utan trosor eftersom de hänger i knävecken.

Jag önskar verkligen att jag hade det. Skulle kännas tryggt att veta att det fanns någon som vakade över en som man kunde sända sina böner till. Dock tror jag inte på någon gud som skapade människan och vakar över oss och så vidare. Jag tror att det finns ett liv efter detta. Jag måste tro på det för annars skulle det här med döden skrämma mig alldeles för mycket. Döden är verkligen något som jag försöker att inte tänka på men ibland så finner man sig själv klurandes på vad som kommer hända när man är färdig här. Att det bara skulle bli svart och man försvinner känns inte rimligt. Det måste finnas något mer!

Så tror jag stenhårt på spöken. Jag är helt säker på att de finns men jag skulle aldrig någonsin vilja möta ett. Jag har hört att det är dom som vill se som får se och intalar mig att det är sanning. Så länge jag inte vill se så kommer jag slippa.

Eftersom det finns spöken så måste det betyda att det finns ett liv efter detta och det är väl en mysig tanke?

Det skulle betyda att det kanske finns någon där ute som vakar över oss endå? Och inte någon gud utan någon som lämnat det här livet och fanns i ens närhet. Någon som vill en väl och ser till att man ska klara sig så bra som möjligt genom alla motgångar.

Känslan av att röra tungan i munnen och inte kunna känna sina egna tänder.

Minnesbilder som fladdrar i bakhuvudet; alkohol, mopeder, blod, poliser..

Att kliva upp ur en okänd säng för att gå på toaletten och möta sin egen spegelbild. För att möta sanningen.

Faktumet att jag var trasig fick mig att inse att det hade hänt på riktigt. Det var ingen dröm och inget som jag kunde ta tillbaka hur mycket jag än ville!